ibland har jag velat säga till dig: se.

se hur jag vred på mitt inre tills det fick en form jag kunde leva med. se hur mina händer formade livet. se hur jag byggde en framtid, tålmodigt, omsorgsfullt. hur jag la sten till sten tills det fanns en stadig grund. hur jag fann mina fötter stå stadigt på jorden.

se hur jag la mina minnen till vila.

se hur jag for med fingrarna över mina ärr och sa: stanna. ni får finnas nu.