tvingar mig själv att må bättre bit för bit.

hänger mig åt kläder och små vita, som harmon i queen's gambit fast i oändligt mindre utsträckning.

försöker sova innan det blir för svårt andas. låter kroppen vila mycket och höjer volymen i hörlurarna så att jag inte kan höra mitt hjärta, min andhämtning. tänker på allt som är normalt och försöker vrida tankarna så att de fokuserar på det som är där istället för det som saknas. inte sprickorna den här gången utan kontinenterna där emellan.