väljer bort allt jag kan välja bort.

 

sällskap, svartlistad mat. önskar att jag kunde sjunga, skriva, spela. att det inte var så viktigt med ordning så att jag hade haft tid för annat än att se till att skåpsluckorna är ordentligt stängda, bekymra mig över att fönstren inte är rena och drömma om öppna desinficerade utrymmen. vill göra allt men rädslan säger åt mig att stanna inomhus, under täcket, med musik jag kan och är trygg i.

 

och det är okej. det är så ibland. men ibland tänker jag att gud så mycket lättare det hade varit om det inte hade varit så här. gud så mycket lättare det hade varit att inte bekymra sig.