lite så va. lite snabbare puls.

lite för sent, lite för svårt att släppa.

lite så att man måste hämta andan, påminna sig själv.

lite som kolsyra. mycket som vrider sig.

 

har lite för lätt för det. att titta rakt in i solen och bländas. att upprepa för mig själv och sedan glömma i samma stund. det blir så invecklat, alltid. så är det ju.

man vaknar inte och är vuxen och klar med sig själv, aldrig. man förändras så lite i taget att det känns som att det inte händer alls. som kroppen, som förnyar sig själv, sina celler, över en lång tid, tills man är en ny person, fast man inte märkt något under tiden.

 

tänker att det är så man får tänka. fatta ett beslut i taget. ändra sig lite lite lite åt gången tills man plötsligt upptäcker att man inte är samma person som tidigare. på gott och på ont. 

men tills dess är det många misstag, många fel, mycket som behöver vrida sig.

 

men. ibland är det fint. att alla ljud är nya.