det visade sig oändligt mycket svårare att förlora något, oavsett egentlig betydelse, när man har så lite från början. som att man står och väger där på kanten. funderar på nästa steg och blir övertygad av minsta vindpust.

 

tänker på job ibland då. om han stod och skrek på gud, om han frågade i vanmakt hur mycket mer kan du ta ifrån mig och fick svaret tillbaka: allt.

om han då till slut virade in sig i en filt, tog en cigg och bestämde sig för att bara låta det ske.