har tänkt på det här med hundar. varför man skaffar det. varför det är så fantastiskt. och jag kom på att det handlar mycket om hur villkorslös och enkel den kärleken är jämfört med mänskliga relationer. en hund kommer aldrig växa upp och flytta hemifrån, aldrig vara otrogen, aldrig välja någon annan framför dig. ni kommer aldrig flytta till olika städer och sakta glida ifrån varandra. ni kommer aldrig upptäcka att ni inte har något gemensamt längre. ni kommer aldrig stay together for the kids. en hund kommer aldrig skrika JAG HATAR DIG eller skriva en bok om hur dålig förälder du varit.

 

det finns ingen garanti för att mänskliga relationer varar, oavsett hur rätt man gör. mänskliga relationer är så bräckliga och det är vackert på sitt sätt, men det är också svårt, och ångestfyllt, och jobbigt. alla mänskliga relationer för med sig smärta och sorg, oavsett om det är till barn, syskon, föräldrar, vänner, partners. och det är ju liksom en del av livet. att göra så gott man kan och tänka att "den här gången har jag gjort allt rätt" och ändå bli sviken, för med människor kan man inte göra allt rätt.

 

med hundar kan man göra rätt, och man behöver inte ens göra mycket rätt för att de ska älska en villkorslöst. ge den mat, kärlek och promenader så kommer den gny av glädje när du kommer hem från jobbet, krypa nära nära dig i sängen för morgongos, tålmodigt ligga vid dina fötter när du gråter och rusa rakt in i din famn när du ropar. varje dag. en hund kommer aldrig växa upp och inse att du inte är ofelbar. den kommer alltid titta upp på dig med ögon fyllda av beundran.

 

trots att du gör otaliga fel är ni en flock och ni hör ihop och så enkelt är det.

 

det är fantastiskt att veta att man kan vara så dålig och ändå vara så älskad. vi behöver mer av det.