ibland önskar jag att jag var lite mer tillbakadragen. det skulle kännas fint att hålla sig på sin kant, vara lite mystiskt avlägsen, svårtillgänglig. att inte falla handlöst ner i andras stormar. 

 

ibland önskar jag att jag kunde sluta känna alla känslor i hela världen och kanske bara känna mina egna, så att jag verkligen vet vem jag är och hur jag är. att det inte räcker med att träffa en person en gång för att tänka på den i månader och år framöver och undra. att inte genast dyka in i allas liv och vilja rätta till, finnas där, hjälpa och lösa.

 

ibland önskar jag att jag kunde se men inte röra. bara iaktta, kanske säga fan det suger  jag finns här på ett lite glättigt sätt och sedan gå vidare som att ingenting hänt.

i mitt nästa liv ska jag bli mystisk och spännande och inte vräka ur mig hela mitt liv bara för att jag blir lite entusiastisk.